Känseln försvinner.
Jag är inte hungrig längre, jag är inte trött, jag känner mig inte glad men inte heller ledsen.
Det är som att vara nollställd.
Jag vill inte att det ska bli som förra gången. Inte.
Då kommer jag tyna bort på riktigt. Nu är jag bara på väg.
Men fan vad jag måste vända om. Jag går åt helt fel håll.
It's a big difference between living and being alive.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar