nu.

vanmakten, jag hatar den.
den sliter och slår men kommer ingen vart.
jag stirrar in i en vägg, och jag ser ingenting.
din röst ekar i mina öron och du vägrar vara tyst.
efter allting vi en gång var och allting vi en gång hade, har jag bara en spegelbit av minnen kvar.
den är vass att bära på, men det är det enda jag har kvar.

att ord kan göra så mycket ondare än slag
att din blick avslöjar mer än ett krig
att din värme är borta
att min osäkerhet är tillbaka
- är sånt jag inte vill veta av. som jag inte vill se.

Allt ska tas ifrån dig.