och den där vårmagin har spelat mig ett spratt och lärt mig att använda mitt huvud lite. och det är kanske klokt. det var aldrig mening att spela på ditt hjärta och det var aldrig meningen att bryta av en sträng.
Förlåt.
Och med nariga och röda läpper ler jag mot solen och välkomnar den lika mycket som välkomnar fredagar. Och fåglarna sjunger i takt med mig.
Stegen känns plötsligt lättare när man har värmen som sällskap.
Villa aldrig bort känslan av att du kan klara allt själv, om du bara ger dig fan på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar