Det är lättare att springa med vinden, än mot den.

Men vem sa att det skulle vara lätt?

Ikväll var jag ute och plockade blommor, mest i hopp om att återuppliva det där somriga man fick i benen som barn. Det kanske inte är så snällt att plocka blommor, egentligen. Jag menar, när vi brytar av dom, så ger vi dem en snabbare död. Men om jag hade varit en smörblomma på den åkern hade jag varit lycklig. De hinner skaffa familj, sola och dö och de bara under de härligast månaderna på året. Kanske de tycker synd om oss människor som måste leva i snitt 70 år och måste lära oss att stå pall allt vi gör fel? Att våra liv är alldeles för långa?

Människan är jävligt dålig på att leva detta långa liv vi har (iallafall om man jämför med smörblommor) och göra något vettigt med det. Men vi är jävligt bra på att tycka synd om oss själva. Det borde vara tvärtom.
Då hade det varit mindre död, mindre sorg och mindre hårda ord. För om en person har lite lägre hjärnkapacitet idag får den snabbt veta det och skälsorden kring denna person tar aldrig slut. Men om det hade varit tvärtom hade denna person iallafall varit mindre smart, men ovetande om det!