Moviesong.

Dire Straits rinner genom mina öron som terapi. När lena fingrar mot min kind saknas och när tankar gör mig mörkrädd mitt på dagen. Förstår du inte att jag verkligen inte kan andas utan dig?
Jag har aldrig känt såhär förrut, du har gjort någonting som gör att jag ibland hoppar över ett andetag när dåliga ord kommer ur din strupe.
Aldrig någon annan än du. Aldrig.

När löven virvlar kring fötterna och med Winnerbäck från -97, tänker jag på förra hösten. Och då saknar jag barnsliga tankar och en källare som luktar rent.
Nu packar jag ner mitt liv och flyttar det 4 mil härifrån. Jag är löjligt rädd för ensamhet.