Jag klarar inte av att se dina tårar mer. Inte när jag inte kan göra något åt dem. Jag funderar varje dag över vad som är fel, vad som inte gör dig lycklig.
Jag vill bara slå till dig, verkligen slå och be dig titta i spegeln, de spöket du kommer se där kommer göra dig besviken.
Aldrig har jag varit så rädd, aldrig har jag försökt rymma ifrån det så mycket som jag gör nu.
Ett kaos som dödar.
Snart kan jag stänga min egen dörr om mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar