Jag bor inte där. Det ekar av andetag i ett hus fullt av fönster.
Det är tyst, luktar alldeles för bekant, men ser fel ut.
Det är inte ett hem.
En säng, en stol och en bordslampa.
Solen värmde mitt kalla hjärta och gav mig lust till att vakna.
När jag slår upp ögonen silar solstrålarna in mellan persiennerna på en blek vägg. Sjukhus?
Jag delar mitt vårpirr med samma som för 1 år sedan. 1 år!
Och det känns bättre än någonsin, varje dag är en saga.
Jag vill leva med den här känslan föralltid.
Vi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar