Jag har stressen upp i halsen. Kanske är det därför det känns som om min hjärna har runnit ut genom öronen när jag sov? Jag vill bara vara effektiv och få allt färdigt, men det får jag inte. Jag försjunker mig som vanligt i berättelser om elddemoner, trolldom och omöjliga drömmar. När växer man ifrån sånt?