Och så drunknade jag i sköna soffor och bland filtar. Förlorade mig bland sidor och ord. Men det enda som jag drömmer om är närhet. Någon att se på. Nudda vid. Alstra värme. Solen fyller nästan upp mig till bredden, men den verkar ändå alltid frånvarande.
Bland ljusgröna späda löv hör jag barnaskratt som spår en fantastisk sommar. En fantastisk början på mitt nya liv. Livet i sig. Med min ena hand jonglerar jag tankar om underbara ensamhet. Med den andra letar jag händer.
Havet tröstar mig alltid. Jorden har vräkt ur sig alla sina tårar för att trösta oss. "Även om nu mår dåligt, så har jag gråtit för dig med". För alla. En lånad energi. Tanke. Drömmar som inte ska existera. Oj. Nej. Sällskapfacket. Tomt. Inga brev. Havet mumlar tryggt i bakgrunden. Aldrig ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar