Beat. Feel the beat. Be the beat.

Bacillerna trillar av. Det går att skratta igen. Och honungen är så len i halsen.

Det är sommar nu. Ett regn som faller lätt smattrar på taket. I den starka vinden darrar asp-löven som rädda barn. Jag har börjat längta efter framtiden. Ta mig dit nu. Jag kommer göra det bästa av den. Leva med den och bidra med något till den här världen. Jag kommer vara livet. Nu går det på tomgång. Pengar. Siffror. Ingen fysisk skillnad.

Det är inte sommarlov nu. Bara sommar. Men det går inte att ta in. Detta året lämnar jag Sverige för att hitta vart hjärtat vilar bäst. Eller börja leta.

Din röst falnar i ljuset. Det lyser så starkt att dina konturer suddas ut. I mitten finns bara ett svart virrvarr som ska föreställa din kropp. Jag förstår nu att det är din själ. Den slungar ut mig. Jag känns för mycket. Sticker för stora ljusa hål i den svarta massan. Precis som mig är du livrädd. Vad är du utan sorgen? Vad ska du känna när svärtan är borta? Men jag kan inte flytta dina fötter åt dig. Jag är inte en maskin. Jag har inte energi så det räcker åt allt. Du väljer bort mig. Det förstår du inte. Men du gör det. Och nu går jag. Gräset är grönare någon annanstans. Lite av mitt hjärterum.