beach baby

Helt plötsligt är allt viktigt. Allt som sägs, hur länge du tittar på mig när jag ligger och sover, hur lång tid det är kvar tills jag får träffa dig. Allt det där väger så tungt i huvudet. Alla små vener är igenkorkade av bly och de vaggar mot varandra och slår ihop för att skapa effekt.

Din hand i min. Trots alla ramar för vad som kan finnas mellan oss ännu inte finns, ännu springer vi fritt utan tyngd, men ibland fastnar ord i strupen som man inte riktigt vågar säga. Jag märker direkt när ord fastnar i din mun, och du drar upp ena mungipan, och blir oemotståndlig. Men jag märkte det. Innan kolsyredricks-känslan släpps lös i hela kroppen och allt fylls med bubblor.
Det händer mig ofta också, dock vet jag inte om du märker det. Just nu trippar vi i utkanten av Ingenmanslandet, där känner jag dig inte riktigt, vet inte riktigt, men snart trillar någon av oss över på andra sidan. Och då kan man inte vända om igen.
Mitt hjärta bågnar av tyngden samtidigt som det vill ha mer.
Ge mig dig. Var min. Var det nu.