Youth

Det är kvällarna som gör det. När solen går ner och dimmorna rullar in. När älvorna dansar på ängarna och havet ligger spegelblankt. Det är kvällarna som gör sommaren.
Nu har molnen dragit sig undan och gett plats åt solen och sommarvärme. I hettan är jag rastlös och solens strålar är obarmhärtiga mot mitt skinn. Det är i skyddande skugga där ljumma vindar leker som jag verkligen känner sommaren. Luften har samma temperatur som jag och det kyliga gräset kittlar mellan tårna. När solen så sakta går ner och daggen gör att hela skogen börjar dofta. Och kvällen är varm. Det är då jag känner sommaren.

Dagarna går. Just nu är allting så oförskämt bra. Det är inte utan att vi båda väntar på att allt ska rasa samman igen. Men det är så skönt att om än bara för ett tag få känna lugn och absolut trygghet. Vi arbetar båda två, pratar om höstkvällar på Idyllen, hamnar i en vardagslunk där vi båda bara känner ro. Och med ro kommer plats för andra känslor. Det finns plats för kärlek, för skratt, för långa telefonsamtal och pirr i solar plexus. Vilken ynnest att få leva detta liv. Jag önskar så att jag tidigare kunnat känna så, kunnat tala om för mitt yngre jag att denna känsla faktiskt till slut kommer infinna sig. Men jag känner mig samtidigt så väldigt ödmjuk då jag inser att det finns många människor på jorden som kanske aldrig får känna denna känslan; vilken ynnest att få leva detta liv.