Föklaring

Hela natten har jag legat och tänkt. Men det tog inte lång så lång tid, förklaring kom fortare än väntat.
Aldrig när vi har varit med varandra har jag känt något mer för dig. Utan det har varit dom där nätterna, när man inte har någonting att klamra sig fast vid. Förlåt för allt allt allt det här. Det var ju inte meningen. Men jag klarar mig inte utan dig. Det gör jag inte.
Och nu när vi rett ut allting så känns det faktikst bättre.

Enligt min mamma har jag ätstörningar och hon kanske börjar tvinga i mig kött igen.
Hon har och kommer aldrig förstå någonting. Lika bra det.
Lov.