jag mår illa. jätteilla.
jag har sån hjärtklappning att det gör ont i bröstet, det är jättevarmt i mitt rum, men jag fryser och mina läppar är blåa. det börjar bli svårare att andas också. jag kommer frysa ihjäl.
jag klarar inte sånt här. jävla skit, vafan trodde jag?
jag har sett ansikten överallt hela dagen idag. är jag "försvunnen" nu? kommer jag komma ihåg det här imorgon?
det spänner över hela armen. fan. vad trodde jag?
Förhoppningar är för förlorare, alltså jag.
så sant som det är sagt. jag kommer aldrig kunna se dig i ögonen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar