det är det här jag gör när tankarna klöser hål på huvudet. när man verkligen inte klarar mer.
kallar man det här smärtgräns då?
har man flera smärtgränser?
jag hade precis tänkt skriva jag vet inte, men jag är så jävla trött på just dom tre orden.
jag använder dom hela tiden. jag kan inte ens ge mig själv konkreta jävla svar.

filip.
jag tillägnar det här dig, för jag vet inte hur länge till jag kommer få ha dig. om jag ens haft dig.
du har hjälpt mig så jävla mycket, och jag vet att du redan vet om det.
jag behövde den och iof behöver jag den fortfarande, men jag kan inte tvinga dig att stanna.
konkret hjälp och se vad du har fått mig till.
2 månader.
jag älskar dig. lite mer än jag borde, jag vet det.
men ja, tack skulle jag väl kunna säga.
du är ljus när allt annat är mörkt.