Livslevande.

Jag skulle kunna skriva en jävla massa om hur dåligt allting är. Om hur mycket frossa jag har, eller alla marddrömmar.
Men jag är så sjukt trött på det.
Snart är det vår och jag slår snart en volt av alla bra känslor. Det känns som om jag är 12 år igen och bara vill springa runt och krama alla. Men hellre sprida kärlek än stänga in den.
Det kom jag fram till förrut. Så nu får det vara mottot för våren.

Och alla problem som man sparkar undan av ren lathet, dom kommer väl tillbaka när dom kommer. Det var längesen allting var såhär bra.