ja, hur kan man det? det är ju sånt som går av sig självt.
och man kan ju inte kväva sig själv. iallafall vad jag har förstått.
jag märkar ju hur jag förändras, hur jag kryper ihop drar mig undan.
det är lättare att hålla käften än att säga något alls.
det får inte bli så igen.
att man hamnar i den där bubblan.
där är man helt själv och det är något som suger orken och livslusten ur dig.
Ghosts are now waiting for you.
Are you...
Dreaming! Dreaming the night! Dreaming all right!
Do we! Do we know, when we FLY?
When we, when we go
Do we die?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar