Johannes.

När världen rasar så att man hör det, så är det dig jag håller i handen.


Varenda leende, varenda ord, varenda skratt, varenda dag. Så får du mig att le, du får mig att orka.
Det låter ju fjantigt allt det här tjaffset, och jag vet att du redan vet.
Men du är min sol, liksom.
När allt annat är mörkt och svårt att se, då står du där.
Du var min räddning och det är du fortfarande.

Vi ska krossa babylon, vi ska göra jorden till en bättre plats, vi ska se Tibet.
Och med allt det här tramset vill jag bara få fram en sak:
Jag Älskar Dig.
Och jag planerar att fortsätta med det ett tag. Eller ja, föralltid.