orkar du?

det har legat och skavt ett tag det här.
men du, livet är en jävla uppförsbacke och kanske speciellt för dig. men jag vill gå den Med dig. inta bakom, inte framför, inte utanför utan bredvid. men du låter mig inte göra det.
och när du säger att du gör saker som får dig att hålla igång, lyckas inte jag med det då?
och när du vill att jag ska förlåta dig för att du inte har tid med mig, då vet jag inte vad jag ska svara.
du väljer vad och vem du vill lägga din energi och kärlek på.
och aldrig trodde jag att det skulle bli såhär när jag lärde känna dig. kräver jag för mycket? hoppas jag för mycket? för en gångs skull är det frågor som jag inte kan svara på.
men du vet precis vad som gör mig besviken eller ledsen, även om jag säger att det inte stämmer.
charmiga fina du.
att vara bredvid dina andetag är trygghet. förstå det.

jag älskar dig. mer än vad jag borde, får och vågar.