Just nu känns det som om jag står still. sådär riktigt nerkörd, precis som när grusvägarna tinar på våren och dom är leriga och spåriga som bara den. då man sjunker ner med fötterna nästan ett par centimeter i marken, så det tar emot att lyfta fötterna, precis så.
det känns som om hela livet har stannat av.

dra mig härifrån, putta, släpa, knuffa. bara gör det.
jag kommer streta emot alldeles säkert, men snälla, snälla?