Jag var nog blockerad hela dagen igår, för idag har jag fått så många slag i form av ord att jag är snurrig. Det var idag först som det blev en äcklig verklighet.
"jag vet att han visste vem du var. han pratade tillochmed om dig ibland.. "
Ungefär här slutade jag att andas och min tankeverksamhet dog ut totalt. Dagen har gått ut på att prata om minnen, försöka förstå vad som har hänt och ignonera den fruktansvärda kylan.
Det är nu man dammar av redan tänkta tankar om vad som händer när man dör. Det är nu som man genomskådar odödligheten som man tror att man lever i.
Självklart är jag väl jättefjantig som håller på såhär, jag var inte ens en nära vän till Fredrik. Vi hade bara en alla-känner-alla relation. Men det är iallafall värt något.
Vila i frid Fredrik Sandberg.
With hands held high into the sky so blue,
As the ocean opens up to swallow you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar