jag vågar inte andas ditt namn, det skulle du märka. det är så att hjärtat hoppar till av saknad varje gång jag läser ditt namn. kanske är det därför jag dränker mina ögon i läxor och hemtentor på händelselösa kvällstimmar?
mitt hår protesterar och försöker tvätta sig självt. jag orkar inte. så fort det känns som om allt blir lite lättare är det som om ytterligare en trave böcker landade i min ryggsäck, som jag måste kånka på själv.
och snälla pappa, gör inte såhär. Bli hel, snälla. Skin som du gjorde förr. nu har du mörka skuggor under ögonen som skymmer dig. jag vill hjälpa dig, men jag kan inte.
jag flyttar för att hjälpa dig, att koppla bort.
en mindre att tänka, en himla massa problem att sluta bekymra sig om.
allt det här lägger jag ett mjukt duntäcke över och låtsas som om jag kan sova vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar