happyland.

Lust att göra.
Såg en film ikväll där den vackraste av kärlekar, varar för evigt, skapad på några händelser. Ögonblick. Mina annars ganska låga tankar om kärleken lyfts upp till en nivå som får det att krampa i bröstet. Man skulle kunna ha den i handen, som en liten fågelunge, som man vill ska växa och flyga själv, den där kärleken. Jag vill bli uppfylld av den igen. Att stå själv med livets väska i handen känns bara tomt. Inte ensamt. Då trivs jag, tar hand om mig själv, pysslar. Men tomhet är en ogreppbar känsla. Tillvaro.

Jag vill fylla min vardag med ord. Som är det enda jag förstår mig på. Det får verkligheten begriplig.

Ikväll såg jag lycka på tv. Det var flera år sedan den platta rutan kunde förmedla den känslan åt mig. Det var på tiden då tankar flög fria och ett problem hade en annan mening.