jag försöker vrida ur min hjärna som en våt disktrasa. men det händer ingenting. det lilla sunda förnuft som kanske skramlar där inne har bestämt sig för att stanna där. gömt. så funderingen växte, behöver jag det verkligen? jag har faktiskt inte kommit på svaret. men egentligen inte.

det gör min tveksam, förlägen, negativ. jag vill inte vara det, inte ta del av det. jag vill ta del av pirr, varma händer, leenden, skratt, öl, sol och sena nätter.
det tänker jag ta del av och med hela min själ ägna mig åt. försvinna i det istället för dystra tankar om framtiden.