Trött och rastlös. Livet är ett långsamt tåg och jag vill hoppa ur min trygga kupé och springa bakom och putta på istället. Få lite fart. Känna den i håret.
Men kanske är det tur att allt bara är som det är. För tittar jag noga, så håller hela mitt liv på att kastas om. Hela. Och min mentala mur måste omstruktureras ifall jag ska klara av att leva med min familj.
Tomhet och stress är en hemsk kombination och jag slåss med dem båda. Jag. Det är en. Man måste slåss och vara taktiskt för att hålla det så. Men jag ska göra allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar