Vädret gör att hjärtat kryper ihop till den lilla varelse det är. Jag njuter. Av någon anledning bestämde sig livet för att hålla mig i handen ett tag. Få mig att känna mig levande utan någon anledning till det. Bara genom att vara vaknade jag lycklig. Bara genom att vara.
Förr eller senare blir det bra. Aldrig som man tänkt sig. Men fortfarande bra. Jag väntar där livet skyndar förbi och går i min takt. Aldrig har friden varit så levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar