Är jag verkligen så sårbar? Vaknar med den där hissnande känslan i magen. NEJ.
Inre röster som berättar vad som är rätt och fel. Har jag verkligen tappat allt mitt omdöme? Antagligen. För längesen. Men jag bryr mig inte för det har aldrig handlat om omdöme. Det har handlat om påverkan, inverkan, värkande behov.
Jag blir fnissig utan anledning. Snön faller utanpå en alldeles för stressad värld på utsidan. Försöker detta kaos berätta för oss att LUGNA. Ta två djupa andetag. Le mot någon på vägen. Vinka mot okända ansikten. Spara inte på dig själv. Vad ska du göra med allt som blir över när du är själv?
Lev nu då! Eller vad väntar du på?
Leksakskänslor som slår kullerbyttor i mitt huvud och med ett barnsligt skratt struntar de i mig när jag ber dem att sluta.. När börjar mitt liv handla om mig? Haha. Det har det faktiskt alltid gjort. Och jag älskar det nog alldeles för mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar