Jag flög ikväll, över gamla minnen, beröm och dina tårar. När dina nariga läppar formar ord som rörd, dina arbetarnävar med läderhud som ovant gnuggar bort det våta från kinden. Att ditt rostiga lilla hjärta kan orsaka sådana känslostormar gör att jag inte tappar tron på världen, inte än.
Vi drömde oss bort, bland alkohol och solglasögon inne. Åh vad vi drömde. Sen så vaknade vi i morse, torr i munnen av utmattning och en alldeles för verklig huvudvärk. Jag spenderade timmar bland kuddar, juice, kallt kaffe och denna längtan efter the big apple. Snart kommer jag.
Idag sken solen. Det måste betyda någonting. Någonting bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar