Och tillsammans med ett skrovligt mumlande i bakgrunden når låtarna, texterna, tonerna mina öron som ett slag. Som en motorväg rakt in i känslecentrat i hjärnan.
And I, I will change my ways
Jag tror det är dags nu. Alla de tankar jag nystat ihop till ett sammanhang det senaste månvarvet. Att ta det för vad det är: mitt liv. Och notera nu mitt. Jag kommer aldrig behöva passa in i någon mall, min hjärna utvecklar sjukdomsbenägna symptom då. Att gå den där egna vägen som alla pratar om. Och jag har hittat den och jag tänker gå den. I mina egentillverkade skor med en sula av mina hårt ihopsmälta tankar. Och jag kommer gå i 33 945 dagar, och sulorna kommer inte vara nerslitna en endaste liten millimeter.
Att få gåshud av sina egna tankar måste betyda någonting bra. Jag tänker tolka det så. Att klä mina sinnen i sin nya hud och pränta något livslångt i bläck.
En ny era tar vid. (Jag får alltid gåshud av magnifika slut i fantasyfilmer, så jag använder ett här med. Även om det inte är slut.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar