Inatt har jag drömt. Skapat felaktiga verkligheter och satt ihop händelser med varandra. Jag skapade dig närmare mig. Sådär nära att det pirrade i skinnet på magen. Det var löv på träden, och jag hade äntligen övergett mina strumpor i hallen. Hur kan man ha en klar bild i huvudet, men det är så osammanhängande att den inte går att förklara? Men det var en glad dröm, verkligt glad.
Du sa att "Sandra, när vi sitter där, i en annan kontinent men ett annat mörker som omger oss. Då ska jag berätta allt för dig". Jag ler ända in i revbenen då.
1 kommentar:
Skicka en kommentar