Nu står jag med fötterna djupt nergrävda i dina omfamningar. Mina ögon som inte riktigt vill sluta titta in i dina. Du som inte kan sluta lukta i min nacke. Dina händer som alltid letar efter min kropp. När våra hjärtan bankar lite för snabbt men är fortfarande helt synkroniserade.
Har försökt börja skriva en mening här kanske 8 gånger. Men alla blir lika mesiga, lika luddiga och lika inlindade i ditt namn. Jag har fastnat i dig som i en seg kola. Fast fast fast. Och jag tänker tänker tänker på dig. Andas andas andas.
Snart lämnar jag detta landet via tågräls. Åker mot något som är väldigt annorlunda. Något som är ovant och något som får magen att hissna. Jag ska berusa mig i Amsterdam, jag ska vandra nattunga gator, genom rökfyllda rum, skratta. Jag ska vandra längs vågornas rand i Biarritz. Jag ska dricka öl, låtsas att denna tiden varar för alltid, berusa mig ännu mer. I Paris tänker jag titta, promenera, dansa. Berusa mig igen. Kommer jag kunna acceptera en vardag när jag kommer hem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar