Ja, vi talade om stordåd och hjälp vad framtiden fick eld i baken. Nu har jag lovat att vara din, för alltid. All tid. Fjärilarna i min mage får fullkomligt fnatt när detta faktum börjar att rota sig i min hjärna. Du frågade. Jag svarade. Och nu kommer det små titansmycken från Polen som ska knyta oss samman. Som visar att det är Du & Jag.
Åh. Alla underbara dagar jag har framför mig. Det måste vara höjden av lycka, att leva i en ständig extas över morgondagen. Och dagen efter det, och den som följer efter den. Och så vidare. Har lite svårt att kontrollera detta lycko-flöde. Blir tjatigt till och med för mig, och trots detta kan jag inte sluta älta detta härliga ting. Min vackra fina man.
Mars, äntligen kom du. Vi satt ute och åt frukost medan Iris spatserade runt innergården och solen tinade upp våra vintertrötta ansikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar