Talk, tell me how you feel

Kanske var det alla de hemska bilderna på nyheterna? Lektionerna i historia om folkmord, sanningar om svält, utrotning och ensamhet? Oavsett så kväver verkligheten till slut det oskyldiga barnet i oss alla. Jag minns själv hur jag gick runt mitt gamla barndomshem och begravde alla lekar, drömmar och fantasivärldar som härjat där genom åren. Det var några år sedan. Nu vet jag bättre. Vi låg nära i sängen, jag läste högt för dig. Sagor från 50-talet med ord jag knappt begriper, än mindre kan uttala. Din andning saktar av och du ger ifrån dig så hummanden. Då inser jag, att det var jag som själv grävde graven till det där barnet. Jag slängde mer och mer jord över en varelse som, då, fortfarande var i allra högsta grad levande. Återuppliva någon från de döda är omöjligt, men i minnet lever allting vidare. Nu förstår jag innebörden i att ha barnasinnet kvar, att minnas.

Jag andas in livet bredvid dig.