Pulsen har sakta men säkert börjat stabilisera sig. Rastlösheten har börjat avta och stunderna då jag kan ligga helt avstressad i soffan är fler. Tänk att det ska ta sådan tid för hjärnan, att byta spår från ett till ett annat. Det är sommar nu. Dock en kall sådan, men sådant brukar ge sig med tiden. Jag har inga förväntningar på vad som skall komma dessa månader, inga specifika önskemål och bestämda destinationer. Jag tänker bara leva. Bada i havet, gå med ömma barfotafötter och plocka blåbär, sitta på dödsvarma uteserveringar och dricka iskall fatöl, plocka stora sommarbuketter, ligga på klipporna vid havet tills solen går ner och lyssna på vågorna och alltid alltid ha din hand i min. Så nära som det om möjligt går.
Om vindarna nu blåser åt rätt håll och livet vilar tryggt i mitt bröst, kanske vi åker till Barcelona. Bara några dagar och promenerar runt utan telefoner och utan någon plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar