Det är en märklig sak det här med lugn. Jag kanske är för fäst vid lugnet, vid trygghet och tystnad. Tillsammans bildar de för mig frid. Något som jag eftersträvat i många år och något som jag sörplar i mig med god aptit.
Tänker på hamsterhjulet. En vardag som man vantrivs med. Ett liv man inte hinner leva. Även om många skulle säga att det där är att ta ut mycket i förväg, är det precis på den järnvägen som mina tanketåg rusar fram i 110. Jag har idag en oro. Och för mig är detta antagligen det värsta sjukdomstillståndet eftersom jag inte kan göra något åt det, man får vänta ut det, utan att egentligen veta vad det är. Mina tankar vankar av och an. Mina axlar börjar ibland rycka av ansträngningen att vara ständigt spända. Och min andning är snabb och ytlig och mina tankar är hos personer eller platser jag inte vill. Jag har blivit dålig på att vara ensam och på att hantera denna rastlöshet. Skärpning.
Idag kommer ett nytt liv till världen. En ny, dock ganska avlägsen men liksåväl, familjemedlem. Får se hur kärleken tacklar detta, att bli farbror. Men nog kommer det bli bra alltid. Det blir ju alltid det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar