Vaknar med den där gnagande känslan i magen. Den avlägsna tanken på att du och jag bara var en dröm. Att alla luckorus bara var inbillning. Du känns så långt borta och orken verkar ha övergivit mig här i sängen. Ibland tror jag att mina hjärna verkligen njuter av att knuffa mig utför branta stup. Hånler i smyg åt mitt panikartade beteende att inte längre vara fin nog åt dig. Betraktelser i spegeln som får frukost att vända sig i magen. Äcklad. Det är för tidigt på morgonen för att avgrunden redan ska sucka nedanför sängkanten.
Jag tänker på om du skrattade på samma sätt med henne. Om hon gjorde dig lycklig.
Motar in mig själv i ett hörn där ingenting känns bra, där jag inte är nöjd eller trygg med någonting. Snälla snälla sommaren, ta alla dessa lådor fyllda med dåliga tankar med dig härifrån. Och återvänd nästa år som en ny sommar som bara lyser av hjärtats lust. Utan att bry dig om regn och kyla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar