Det är vår.
De sopar och spolar gatorna rena från vintertrötthet och kalla ensamma kvällar. Bland torra kvistar och löv tittar snödroppar och krokus upp och sätter leenden på den allra sorgsnaste själen. Igår andades vi kylig sommarkväll och lät förhoppningarna fylla våra kroppar till bredden.
Imorgon är det 22 år sedan min mor kläckte ut denna eminenta person som sitter här idag. Jag har med vårsolens tillstånd skippat skolan idag och sitter och skriver en kompletteringsuppgift i min ensamhet. Min man är och fixar och donar inför imorgon... Vi ska snart ut i jeansväst och solglasögon för att handla så mycket påskgodis att vi knappt kommer orka bära hem det.
Mycket har nu möjlighet att bli riktigt bra. Medvinden kanske äntligen kommer med värmen och ljusare dagar? Det hade varit obeskrivligt skönt. Så skönt att jag inte ens vågar tänka på det. Men med våran vanliga tur kan det lika gärna gå käpprätt åt helvete. Så jävla jobbigt att jag inte vågar tänka på det heller.
Nu är jag trött på detta. Adjö skit och skräp. Karma - ge lite tillbaka nu då. För fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar