You burn

Stämning är lika upplyftande som vid en avrättning. Förstulna blickar. Ögon som stirrar i marken eller i taket. Undvikande. Osämjan i huvudet har smittat av sig på resten av kroppen och den andas som en knagglig, sönderrostad robot. Stelt, hackigt och trött. Natten var lång och mörkare än den brukar. Frossa och drömmar höll mig vaken mestadels av tiden. Även smärtan när kugghjulen i kroppen hakar upp sig och fastnar. Fungerar inte som det ska.

Efter felsökningen vägrar du samarbeta för att lösa problemet. Som en utarbetad medelålders somnar du trött så fort du får chansen. Min ögon är vidöppna och genom att måla mönster i taket försöker jag hålla hjärtklappningen i schack. Ditt tonläge och ditt ordval får mig att rysa. Det är fullt av förakt och förutfattade meningar. Du generaliserar min reaktion till något som sker på tv och du agerar därefter. Vilket bara gör det ännu svårare för mig att prata och än mindre säga det som jag tänker. När jag väl öppnar munnen rymmer orden ut, osammanhängande och fort. För att skynda sig genom ljuset mot tryggheten i gömda skuggor. Det är som att kasta snö mot en tegelvägg. Orden exploderar mot väggen och faller sönder. Tillbaka ner mot marken och blandas med resten av den anonyma snön. Det som värker i mitt hjärta suddas ut till ingenting.
Du vänder dig på andra sidan. Och somnar om.

Dö ifrån mig. Gör det gärna om det är det du vill. Jag existerar i en ljusare värld på grund av dig och minsta moln får mig bekymrad och jag vill veta varför det vill skymma solen. Du sätter dig gärna i den svalkande skuggan. Jag vet inte hur jag ska hantera din tystnad. Dina korta kommentarer som lämnar en världstid av funderingar hängande i luften som ett tungt regn. Vad är det du vill att jag ska göra då? Vad ska jag säga?
Ska jag stå i ett iskallt regn och le mot dig på distans, lämna dig därhän? Jag trodde att det var precis raka motsatsen som vi kämpade mot. Genom stormande hav och smältvattensvågor. Emot. Genom. Förbi. Vidare. Jag måste få veta. Du är skyldig mig det. Jag måste få veta åt vilket håll vi seglar. Eller om jag kan lämna och återgå till trygga mörka djup. Utan dig.