Det har blivit vår! Utanför fönstret faller ett regn som får staden att lukta gott och rent. Vid vår port blommar körsbärsträd och det knoppar grönt precis överallt. Och ja, vår port. Vi har nått någon form av slutdestination här i vår lägenhet. Den är verkligen vår. I en känslomässig trötthet reder vi ut praktiskt kaos. Och det blir så himla fint, mysigt och bara himla bra.
Det känns som om jag säger detta varje vår, men jag menar det mer för varje gång! Och det är att livet känns så lätt. Jag älskar till och med livet just nu. Mycket och innerligt och allt som ingår och finns här i min närhet. Min man. Kraftpol och livbåt. Mina motsats och likhet, den andra identiska knuten i en kärleksknop. Min familj och mina vänner. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Blir alldeles tåris och rörd över hur fina och roliga alla är. Just nu vill jag trycka in alla minnen och all längtan efter allt som komma skall i min bröstkorg, men det får inte plats! Hur lyckligt lottad är man inte om man får lov att längta efter ännu mer av liv, minnen och skratt, som man vet kommer fylla varenda dag. Varje dag av mina resterande 20 000 dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar