Can't keep me down

En eldorange sol brinner mellan träden och strävar nu uppåt.
Nattens blå kyliga himmel mjuknar sakta och välkomnar de varmare färgerna.
Ljuset.

Igår träffades vi i en bygdegård mitt i Göteborg.
Vi drack bål.
Pratade, skrattade, pratade.
Dansade till livemusik som fick en att teleporteras bakåt till rytande tonårskänslor och lika skrapig självkänsla som ljudeffekten på micken.
Skrattade.
Och dansade till The Knife tills solen går upp och en ny dag redan börjat.
Kärleksyr. Både gentemot min man. Och så dessa vänner.
Som är så fantastiska att det värker i hjärtats rot.

Börjar inse att jag numera kommer att vara ledig och endast behöva fokusera på
Arbete
Fritid

Det är sommar. Sommaren då jag ska få bli fru åt den vackraste människa jag sett.
Ibland när jag vaknar, sneglar jag på honom mellan de ljusa lakanen.
Hans sovande ansikte i morgonsolen.
Och jag har svårt att ta in att jag verkligen ligger bredvid Honom.
Efter tre år blir jag fortfarande knäsvag och fnissig, tappar talförmågan och rodnar när jag inser
att han är min.
Min?
Ja.
Föralltid.