One day a be a little old lady

Drömmen den är levande men ändå död.
Tankarna nu är ombytliga men längtan är den samma.
Vi håller i varandras händer väldigt mycket nu.
För att känna tryggheten och för att bli påmind om att inte
tappa taget om livet.

Våren har kommit till staden. Hjärtat är uppdelat
i en otrolig dragning ut till landets öppna vidder och
dels i stadsromantiken i en skumpig spårvagn med
en låg stark vårsol genom rutan.
Våra sinnesstämningar lider helt plötsligt av schizofreni
som pendlar mellanstorstadskänsla och ensamheten på landet.
Vi letar engagerat men det är som om att vår längtan inte når ut.

Jaja lilla anteckningsbok. Mycket har hunnit hända sen vi lärde känna varandra för många år sedan. Hur jag lärde känna mig själv genom dina trofasta tjänster. Tack för det! Nu har livet återigen tagit några stora kliv med mig. Och denna gången handlar allt om mig och mitt välmående! Det kan låta präktigt men nu övertalar jag mig själv för glatta livet att jag är värd det. Bort med ansvarstagande och prestationsångest. Bort med ekonomiska tvångstankar och kontrollbehov.
Jag beder er vänligast adjö.
Från och med nu tänker jag helhjärtat försöka leva och njuta av nuet. Tillåta mig det. Känna friheten och lättheten i det. Tack för att ni tillåter att jag fortsätter mot våren och sommaren utan er.
Det ska nog gå bra ändå.