The Forest

Jag har vaknat.
Och när jag vaknade kände jag mig helt tom. Mitt hårt bankande hjärta påminner
mig om att jag på många sätt känner mig just alldeles explosionsartat full.
Inte full som i berusad, utan med stressbomull i hela kroppen som trycker
hårt mot bröstbenet och adamsäpplet. Jag har svårt att svälja och försöker att
våg-andas såsom yogan säger, hitta balansen mellan andetagen. Balansen?

Idag ringde jag otroligt läskiga telefonsamtal och kom inte ihåg mitt
telefonnummer när robotrösten så vänligt bad mig lämna det efter pipet.
Det gick tydligen bra ändå. Om några veckor ska jag på utvärderingssamtal
om hur jag mår och vad jag ska göra av mig själv. Det här är ett otroligt
stort steg för mig, känslan är nästan högtidlig.
Sedan skickade jag iväg ett alldeles otroligt ärligt men ursäktande mejl
och sa upp mig från mitt jobb. Mejl var inte riktigt min plan, men på
grund av olika omständigheter fick det bli så.

I veckan ska jag klippa mitt hår och gå på spelning.

I helgen har jag även skrivit till en rektor på en skola. Om praktik
och framtid. I skogarna vid vattnet.

Förut skrev vi en lång lista på grönsaker vi vill så. Ifall hus blir aktuellt.
Som vi verkligen hoppas.
Jag hade flera favoriter; Hilari (purjolök), costata romanesco (zucchini)
(låter som någon 1800-tals författare från Italien), Lady Godiva (pumpa)
och Tom Thumb (popcorn-majs). Om jag måste välja några.

Ja i helgen la mig på golvet med hårt bankande hjärta och kände att jag inte orkade mer.
Orkade inte mer ansvar, inte i mitt jobb eller över vår ekonomiska situation.
Från och med nu lämnar jag den arbetsplatsen ledig. Förhoppningsvis behöver ingen
anställas och istället kan vi ägna dagarna åt saker som vi gillar.
Jag vill ta ansvar över mig själv. Det lovade jag mig själv för flera månader sedan
men har inte riktigt lyckats lista ut varför. Nu förstår jag. Istället för att utbryta
i kaos tog jag det lugnt. Det var så fint! Jag kände mig stolt över mig själv!
Jag känner mig stolt över mig själv. Heja!!