24 februari 2015

Den minsta av segrar

I helgen åkte vi en bergochdalbana, som varade från fredag kväll till söndag förmiddag.
Min mamma hade hittat ett litet torp som uthyrdes. Alldeles vid vattnet, adressen var Kavlanda brygga och i vardagsrummet fanns en sotig vedkamin och i trädgården fanns en altan, växthus och några små fruktträd. På några minuter började tankarna fara likt stormfåglar.
Är vi redo att flytta? Vill vi det? Orkar vi det?
Ja.

Men torpet hade blivit uthyrt i dagarna innan vi ringt. Just detta var nog inte meningen för oss. Men vi insåg att vi kanske är redo att hitta något permanent och större som befinner sig på landsbygden. Alla ombyggnationer, sprängningar, klackskor, rullväskor, hyreshöjningar, smuts och avgaser börjar stå oss upp i halsen. Stadsromantiken börjar sakta försvinna för att bytas mot frustration.
Det känns skönt att det bara är februari. Tiden är med oss. Ju längre mot sommaren vi sakta rör oss, desto enklare kommer det praktiskt vara för oss att flytta. Antagligen mentalt enklare likaså.

I wanna pack my things and go

Inga kommentarer: