Jag har svårt att andas. Din hud var så verkligen, dina ljumma ögon. Mina nerver spelar spratt med min ensamhet och dina händer höll mitt huvud stilla. Stormarna dog ut och det ända som rörde sig över havet var en svalkande sjöbris.
Jag är trött. Så trött. Det rinner ut genom sulorna och jag trampar febrilt vatten. Ge mig höst, mörker och lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar