Självdiciplin. Jag föll för det enkla tricket igen. Och ja, jag lever i klyschornas värld och staplar dem på hög. Stirrar mig blind och vandrar med förbundna ögon. Varför orkar jag? Just jag.
Lönlöst. Jag druknar i mina egna ovanor.
Och nu, kommer jag att vända detta.
Jag har egentligen helt formellt och på pappret börjat mitt nya liv. Ingen viktförändring, samma hårfärg och samma miserabla behov av saker. Men allting är ändå annorlunda. I hela mitt liv har allting aldrig varit mer annorlunda. Så. Jag börjar NU. Mina egna ord som jag tänker lära mig att använda och förhoppningsvis bli av med denna odåga till giftballong som drar en skam över mig.
Blås ut ljuset nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar