Det kändes i inandingen, kändes i luften som silades mellan fingrarna och det kändes i magen. Höst. Temperaturen drogs neråt mot marken igen. Ett stickande regn gör allt genomblött. Jag behöver ett värmande hjärta nära igen.
Ibland känner jag mig så otillräcklig. Jag kan stå le, lyssna,försöka förstå, medla, ha en fot i varje läger och försöka få dig att inse att så farligt är det inte.
Vill bara hålla dig nära. Lyssna till när ditt hjärta slår och veta att det är det ända som är viktigt. Gömma verkligheten under täckena i min säng och låtsas att vi aldrig behöver hitta den igen. Regnet piskar mot rutan och himlen är bäcksvart.
Danger, keep away
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar