baltimores fireflies

Hjärtat rusade i panik. Och löven som slungades runt i stormvinden försökte hinna ikapp. Tunna ljusstrimmor som letar efter dig längre fram i livet. Du har försökt gömma alla dina dåliga vanor i källaren, men de kryper tillbaka längs ishaven och hittar dig igen. Dörrspringorna är öppna sår mot livet. Stup som du inte kan fylla med någonting annat än kol. Den svärtar dina fingrar, huden som letar sig fram över kragen, och formar ytterligare moln runt dina rödkliade ögon. Svedan från en hand, lika explosiv och vilsen som ett krig, som försöker ta sig igenom dina hudlager. Den hala skogsväg du försökt springa på i hela ditt liv byts ut mot minfält och trädstammarna springer före dig in i minnet. Lär dig att fästa de ord som sjunger i nerverna på utsidan kroppen. Ta med dom till organen, till stämbanden, lyssna på vad de vill säga. Känn tårarna som smält tenn längs kinderna. Hur de kyler ner det som kokar i dig. Möt alla de vackra tankar som reflekteras i dina ögon. Håll dom öppna. Kliv ut i ingentinget och håll det vackra nära. Som ett vätepumpat moln tar du livet dit du vill komma. Och värmen kommer att följa med i in isberget du en dag fastnar på. När ditt skepp förlist, med kärlek och livbåtar, då har du bara värmen kvar. Den ska du hålla kring dig. Den där vackra. Värmen.