Jag har hela världen i min hand. Och helt plötsligt går jag i samma gamla vanespår. Samma gamla dåliga känsla i magen. Längtar efter din hals nu, känna din pulsåder vibrera vid mina läppar. Ingenting annat är det jag vill ha. Det är bara du nu.
Ord är ord. Innanför hjärtats väggar förändras ingenting. Kanske behövde jag trampa dessa spår igen, för att inse hur lite jag vill ha det.
Det finns många saker som gör att jag reagerar på samma sätt. Flera olika situationer, helt olika varandra, samma sak. Jag blir girig. Eller får beslutsångest. Vill ha mer än vad som behövs och vet inte när det är dags att sluta.
Lika naiv och dum som ett barn. Att inse är en början på förändring. Att inse är ju att veta. I dina händer blir dagarna längre, de ljusa timmarna fler och mitt hjärta lugnt. Jag älskar dig. Mitt hjärta har slukat dig hel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar