Hearts

Har raderat detta inlägget om och om igen. För jag vet inte själv vad som är rätt. Vad som är fel. Försöker snurra in jordgloben i rätt omloppsbana igen. Men den spinner okontrollerat åt alla andra håll än mitt. Tomhet under utslitna fotsulor.

Men jag vet. Hur jävla trött du är på mitt tjat om henne, på min reaktion så fort hon kommer på tal och jag vet vet vet vet att jag måste släppa det. Och så vidare. Men det finns ett problem. Jag kan inte. Kan du snälla försöka förstå? Försöka sänka dig till min nivå och se genom mina ögon?

Djupa suckar drar genom kanalerna i mina revben. Andning som känns i hela kroppen. Vill faktiskt verkligen sluta. Även om du inte verkar tro på mina ord, så är de fortfarande lika sanna och verkliga som gravitationen. Jag har sått ett frö i mitt huvud, och det är jag som vårdar det och får det att växa. Denna eländiga giftiga växt som kramar livet ur alla försvarsmekanismer som står redo och stampar i mitt huvud.

Jag vet att jag måste sluta. Måste bara komma på vad som är problemet först..