My last day.

I'm maybe not so unique,
I seem to get it all wrong when I'm angry and when I try to speak.
I know I misbehaved, and that you always forgave,
Now I understand that you just turned into a silent cave.
I wish I could redo some of all these hurting moves(...)  

Fullständig kontroll får man aldrig. Absolut inte över sina känslor. Och dessa små ting har en benägenhet att spreta åt helvetets alla håll och vara extra icke tillmötesgående. Som tur är, för mig, är 95% av mina känslor av godo. Men ibland utnyttjar även min hjärna de där fem procenten. Men man blir så trött av att vara arg. Det blir bara likgiltighet kvar. Vilket är ett väldigt tråkigt tillstånd. 

Men det ena utesluter inte det andra! Så nu sitter jag här och kollar på kortfilmer när människor från hela världen lovar att älska varandra förevigt och hulkar för hjärtats lust. Och längtar. Skäms något väldigt över det utan att veta varför. Känner mig lite som en hycklare eftersom jag för knappt ett år sedan fördömde alla och envar som pratade om äktenskap. Uuuuh, mer skämsrys. Vad är äktenskap för himla ord egentligen? 

Nåväl. Dagarna kommer och går. Sommaren har endast bjudit små smakbitar av hur sommaren kan smaka. Och ifall den inte känner för att briljera detta året, så kommer det en ny sommar nästa år.